Jag (Agnetha) har vuxit upp med katter i hela mitt liv. När jag flyttade hemifrån så var det självklart att jag skulle fortsätta att ha katt, men på den tiden var det bondkatter som gällde.

Mellan åren 1997 till våren 2002 var vi utan katter, huvudsakligen pga allergi. Vår dotter Viktoria har nämligen pälsdjursallergi mot vissa katter. Vi har också haft diverse andra djur, såsom kaniner och hamstrar, men längtan efter en katt har alltid funnits kvar.

Sommaren 2001 hade vi fortfarande aldrig hört talas om den Sibiriska Katten. Då hände detta att våra grannar, familjen Zimant (Zimmegårdenz), ”lånade hem” en liten sibirierkatt på prov för att testa sin allergi. Det funkade bra för dem och under hösten 2001 så skaffade de sig en egen sibirierhona, Nadja, som köptes från familjen Wennerstén (Tallkatten) i Boliden.

Nu blev vi eld och lågor – en sådan katt ville vi också ha! – så vi tog kontakt med Gunilla Wikström (Staffansgården) i Gummark och fick göra några besök där för att testa hur allergin skulle funka för Viktoria. Allt avlöpte väl, så vi ställde oss i kö för att köpa en sibirierhane och på den vägen är det. Vi ”blev med katt” och Staffansgårdens Sasha flyttade hem till oss i maj 2002.

Som om det inte skulle vara nog med detta, redan året efter så köpte vi ännu en sibirierhane - Tallkattens Akamir. Och i november 2004 den tredje hanen - Vintermarkens Maffige Mhyzco.

Vi har aldrig ångrat en dag att vi skaffade oss Sibiriska Katter. Vi önskar att alla som har möjlighet ska få uppleva förmånen och glädjen att få växa upp tillsammans med djur i sitt hem.

Under hösten 2003 byggde Håkan en kattgård för våra ”sibbar”, så att de får vistas utomhus ibland.