Källa: Riksarkivet Finland, citat avseende Salla

1939
Salla kyrkby intas av Sovjettrupperna 9/12
Motanfall vid Salla, fienden flyr 18/12

1940
Svenska Frivilligkåren övertar frontansvaret på Salla-avsnittet 28/2

Utländsk hjälp och medkänsla
Finland, som befann sig i ett svårt läge, sökte hjälp från utlandet också genom att vända sig till Nationernas Förbund. Organisationen stod dock maktlös inför händelseutvecklingen och uteslöt som en sista åtgärd Sovjetunionen samt uppmanade medlemsländerna att ge Finland den hjälp grundstadgan förutsatte, i praktiken bestod hjälpen dock närmast av sympatiyttringar.

Under vinterkriget förband sig det officiella Sverige att ge endast humanitär och materiell hjälp. Överallt framhölls emellertid att "Finlands sak är vår!". Fastän Sverige inte ville skicka trupper till Finland, tillät man värvning av frivilliga. I februari tog en svensk brigad och en liten norsk trupp ansvaret för frontavsnittet i Salla i norra Finland, men förbandets militära insats var i praktiken rätt liten. Därutöver fick man emotta krigsmaterial och livsmedel samt humanitär hjälp.

Den hjälp Sverige erbjöd för att ta hand om barnen i Finland var betydande. Sammanlagt evakuerades 10 000 barn och mödrar till Sverige under vinterkriget.

Krigets inledning
Då anfallet inleddes hade Sovjetunionen vid Finlands gräns sammanlagt ca 20 divisioner och 7 pansarvagnsbrigader, dvs sammanlagt 450 000 man, 2 pansarvagnar och 2 kanoner. Ytterligare trupper höll på att anlända. Ungefär 1stridsplan hade koncentrerats mot Finland. Östersjöflottan bestod av bl.a. två slagskepp, 15 jagare, 50 ubåtar och 650 flygplan.

De finländska trupperna bestod av 10 divisioner samt en del övriga infanteritrupper (täcktrupper, avdelade bataljoner), ett flygvapen med föråldrad utrustning samt sjöstridskrafterna som bestod av bl.a. två pansarskepp, fyra ubåtar och kustartilleritrupperna.

- - - - - - - - - -

Vid Salla lyckades fienden avancera hela 130 kilometer innan den kunde stoppas vid Joutsijärvi, endast 30 kilometer från Kemijärvi köping. Fronten stelnade där till årets slut. Fienden som avancerat mot Savukoski besegrades i slaget vid Pelkosenniemi 18/12.

Krigets slutskede på de olika fronterna
Vid fronten i Salla drog sig fiendedivisionen överraskande tillbaka från Joutsijärvi i början av januari. De finska trupperna jagade fienden ända till Märkäjärvi, där den intog försvarsställningar. Våra trupper lyckades inte bryta fiendens ställningar och läget fortgick på detta sätt till krigsslutet. Stridskåren SFK, som bestod av svenska frivilliga, tog 28/2 ansvaret för fronten i Märkäjärvi.

Regeringen tvekar, freden i Moskva
I slutet av januari 1940 hade man fått de första vaga fredstecknen från Moskva. Författaren Hella Wuolijoki, som på utrikesminister Tanners uppdrag hade rest till Stockholm, inhämtade där det sovjetiska sändebudet Alexandra Kollontajs budskap: Kreml förutsatte nu större landsavträdelser än tidigare, dvs i stort sett Nystadsfredens gräns från år 1721, den s.k. Peter den Stores gräns.

Finlands regering begrundade situationen. Då västmakterna i februari erbjöd en hjälpexpedition övervägde man allvarligt erbjudandet. Efter att man närmare fördjupat sig i planerna framgick emellertid att Frankrike och England sist och slutligen endast strävade efter att skaffa sig fotfäste i Skandinavien. Det främsta målet var att isolera Tyskland från de för dess krigföring nödvändiga malmfälten i norra Sverige. Att bistå Finland var endast ett sekundärt mål. Planerna framstod också i övrigt mera som en politisk gest än förberedelser för en allvarlig militär operation. Det har sagts, att planerna i sin mest konkreta form endast var knappnålar på tidigare koloniofficerares kartor. Finlands beslutsfattare kunde till slut inte förlita sig på den utlovade hjälpen. Efter att omsorgsfullt ha övervägt saken anhöll Finlands regering inte ens om militär hjälp av de allierade.

Kriget förbrukade dag för dag Finlands från början knappa resurser. Sovjetunionen hade däremot möjlighet att hela tiden kasta in oförbrukade krafter i kriget. Att på ett eller annat sätt få till stånd fred var inte endast förnuftigt, utan ytterst nödvändigt för Finland.

Efter att från slutet av februari till mars ha begrundat frågans alla aspekter beslöt regeringen 6/3, efter att ha inhämtat också överbefälhavarens samtycke, att under statsminister Rytis ledning skicka en fredsdelegation till Moskva. Den hade förberett sig på att framföra Finlands synpunkter, men några egentliga förhandlingar kom aldrig i gång. De villkor Molotov dikterade måste antingen godkännas eller förkastas. President Kallio befullmäktigade delegationen att underteckna avtalet 12/3. Fredsavtalet slöts följande natt. Krigshandlingarna upphörde på förmiddagen den 13/3. Största delen av Viborgs län, området kring Salla och utöarna i Finska viken måste överlåtas åt segraren. Dessutom inrättade Sovjetunionen en väldig militärbas på Hangö udd.