Mor: Berta
Född: 2000-02-29
Färg: SIB n 24

Sasha är lugn och trygg, men med mycket bestämda åsikter. Han vet vad han vill och man "sätter sig inte på honom". Han är nyfiken och social, men vill ligga i knät endast när han ska sova.

Sasha har en fantastiskt lättskött och fin päls, han behöver ytterst lite pälsvård och får sällan eller aldrig några tovor.

När Sasha var könsmogen så var han ärligt talat ganska jobbig... I fem månader levde vi med nattliga jamanden och revirskvättande både här och där! För att inte tala om hur smal han blev. Vi offrade en smärre förmögenhet på kattmat. Det finns inte en sort som vi inte har provat - vi nästan jagade den stackars katten med olika delikatesser såsom älgstek mm, men han var som uppslukad av sina hormoner och inte ett dugg intresserad av mat. Men vi kan intyga att aptiten ändrades dramatiskt efter kastreringen...! Numera är han helt lagom, inte för tjock, inte för smal.

På kvällen somnar Sasha alltid i Viktorias säng. Vi andra i familjen brukar i smyg försöka locka honom till oss, men nej då - det är bara Viktoria som duger som sängkamrat. Där ligger han och myser någon timme, men sen måste han absolut upp och äta!

Sasha älskar att dricka vatten från en rinnande kran. Det är sällan eller aldrig man ser honom dricka ur en skål, nej färskt rinnande vatten ska det vara! Att duscha är inte heller så farligt. Inte så att han älskar det, men han är knäpptyst i alla fall. Men hårtorken sen - den är inte populär!

Sasha är en riktig fönsterkatt. Många timmar tillbringar han där och får han dessutom syn på grannens katt Nisse eller någon annan fyrbent varelse från nejden, så blir han alldeles stel som en pinne! Han vill genast jaga bort inkräktare från vår gård, men det är inte så lätt när man sitter innanför fönsterrutan!

Sasha råkade ut för en liten olycka i hemmet i slutet av juni. Han brukar ofta sova uppe på en hög klösbräda på nästan 2 meters höjd. Han sover oftast helt "medvetslös" och halvhänger utanför kanten. Jag har många gånger funderat på hur det skulle gå ifall han ramlade ned, men samtidigt trott att han säkert skulle vakna innan han slog i backen... Men den 28 juni så ramlade Sasha med buller och bång ned i golvet i sömnen! Resten av den dagen drog han sig undan från oss, han låg och dreglade kraftigt och såg allmänt spak ut. Kanske fick han en hjärnskakning. Två dagar senare lyckades Sasha dessutom smita ut genom ytterdörren och var borta i flera timmar. Ett mycket oväntat beteende, eftersom Sasha aldrig brukar sitta vid dörren och vakta. Men efteråt har jag förstått att det var säkert så att han hade ont och mådde dåligt och därför försökte dra sig undan.

Därefter var Sasha hela sommaren mycket rädd om sin rygg och bakdel. Vi fick inte röra eller hålla i honom. Han ville heller inte leka med sin polare Akamir. När Akamir gjorde ansatser till att börja leka, så fräste Sasha bara av honom. Och upp på klösbrädan, som tidigare varit så populär, gick Sasha överhuvudtaget inte upp veckorna efter olyckan - han verkade sky den som pesten.

Eftersom Sashas beteende blev så förändrat över en natt, gick vi så småningom till veterinären där man gjorde en röntgen. En spricka i ryggen befarades, men tack och lov fann man inget sånt. Men helt klart hade Sasha fått sig en kraftig muskelskada. Av veterinären fick vi rådet att låta Sasha vila under en lång period. Det skulle ta minst 8 veckor innan muskelskadan skulle börja läka och sen skulle vi helst inte pilla så mycket med honom under ytterligare några månader! Inte bära honom i onödan, inte ställa ut honom etc. Och vi lydde rådet och lät honom vara i fred, vilket gav resultat. I slutet av september syntes tydligt att han blev bättre och bättre. Han började våga närma sig oss igen, han blev go' och kramig och vi fick bära honom om det behövdes.